”Regeringen vill införa straffskatt för arbetare” påstår nu sossetoppen… var får dom egentligen allt ifrån?
Hur skulle det kunna vara orimligt med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring? För mig framstår det snarare som ett rättvisekrav. Men jag är förstås inte medlem i ”rörelsen” som ser ett av sina viktigaste maktmedel försvinna… och då pratar jag om makten och kontrollen över den enskilda arbetaren.

Självklart skall en till största delen skattefinansierad försäkring gälla alla, och lika självklart skall denna försäkring kontrolleras och administreras av en opartisk, opolitisk organisation. DET är vad sossarna egentligen ser som det logiska nästa steget, och detta vill man av förklarliga skäl till varje pris stoppa.
Allt annat i dagens propagandaskrift hör bäst hemma i fablernas värld, inte minst dom fria fantasierna om sjukförsäkringen. För högtflygande för att ens kommenteras!
Sen måste man fråga sig i vilken kristallkula sossetoppen har skådat när man påstår att ”De borgerliga partierna går till val på en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring”? Har jag inte missat något så skulle väl Alliansens valmanifest presenteras i augusti…? Fast jag hoppas naturligtvis att kristallkulan har rätt.

Share

”Förre S-ledaren och statsministern Göran Persson sågar efterträdaren Mona Sahlins valstrategi.
Hon vill höja skatten.
Helt fel, enligt den förre statsministern.”   kvp.se

Man lockas nästan tro att Patron Persson har förstått att det är bra för individen att själv få bestämma vad pengarna skall användas till… men så väl är det naturligtvis inte.
Vad han egentligen är ute efter är så klart inte att ge den vanlige medborgaren större makt över sin egen livssituation, utan att till varje pris återinsätta socialdemokratin vid makten. Man håller nämligen på att tappa greppet om Konungariket Sverige i takt med att alliansen ersätter dom sossar som besitter i princip varenda nyckelposition i landet… eller åtminstone gjorde så tills för 3½ år sedan.
Skulle Persson få bestämma hade man förmodligen inte höjt inkomstskatterna igen (av rent taktiska skäl), utan man skulle väl ta till hans egna väl beprövade metoder i en eller annan form. Konfiskation är ju ett väldigt bekvämt sätt att få till bra statsfinanser, och därtill underhålla bidragssystemet intill överskådlig tid.
Själv undrar jag fortfarande var dom 258 miljarder kronor, som Persson överförde från AP-fonderna till statskassan, egentligen tog vägen. Jo du såg rätt… 258 miljarder. Lika mycket som den svenska nettoavgiften till EU i 13 år.
Inte sänktes det några skatter i alla fall, ej heller fick dom blivande pensionärer vars pengar konfiskerades någon kompensation. Alla vi som redan hade skrapat ihop en hyffsad ATP, men bara kommit halvvägs i arbetslivet, fick istället se oss blåsta på intjänad pension och börja om från början.
”Sveriges offentliga finanser… är nedärvda från min regering”, säger Göran Persson.

Share

”KD:s partiledare Göran Hägglund: Svenska folket har rätt att få veta vad de rödgrönas speciella tolkning av begreppet jämställdhet egentligen innebär.” DN.se

Det här måste vara ett av dom bästa debattinläggen jag hittills har läst i den så kallade jämställdhetsfrågan. Den belyser inte bara Kristdemokraternas eller Göran Hägglunds inställning i frågan, utan också dom fundamentala ideologiska skillnaderna mellan dom båda nuvarande politiska blocken.

”Är det demokratiskt riktigt att underkänna de enskildas och familjernas självständiga val om det sammanlagda utfallet av valen inte passar? Medborgarna ses som statsegendom i stället för att staten ses som medborgarnas tjänare.”

Man blir nästan tårögd av att någon äntligen förmått klä i ord vad man själv gått och burit på alltsedan ungdomstiden, då man själv lade grunden till politisk medvetenhet.

”…det är inte Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson som äger företagen. Det gör aktieägarna. Politiker kan rimligtvis inte sättas att bestämma över vilka som ska leda privata företag. Inte med mindre än att rent socialistiska principer tillåts göra sitt intåg i näringslivet.”

Och socialistiska principer är just exakt vad det är frågan om!
Socialdemokraternas utgångspunkt har alltid varit att partiet vet bäst, och ”folket” är helt enkelt inte kapabelt att avgöra vad som är bäst för dom själva… oavsett om dom är företagare eller arbetare. Vad gäller vänsterpartiet och miljöpartiet så kan man ju bara tycka att det är utmärkt om miljöpartiet bekänner färg en gång för alla, och att kommunisterna befinner sig på mammas gata i denna fråga behöver väl inte ens påpekas.

Själv kan jag inte låta bli att reflektera över kvoteringens följder vad gäller kompetensen i företagsledningar och andra församlingar där det kan bli fråga om just kvotering.
Ingen skall försöka inbilla mig att det är dom mest kompetenta människorna som får uppdragen vid en kvotering! Eller är det så att, om 8 män och 2 kvinnor söker samma plats, så är det alltid en av kvinnorna som är mest kompetent? Jag har inga exakta siffror, men jag är säker på att likväl som det råder en könsmässig snedfördelning i styrelserummen, lika stor snedfördelning råder det bland kompetenta sökanden. Borde inte det få visa sig också i det faktiska tillsättandet?

Share