Nu jäklar börjar det likna något! Någon visar lite civilkurage och polisanmäler Aftonbladets smutskastningskampanj mot Sven Otto Littorin.
Det är bra… fast bra mycket bättre hade varit om man istället valt att polisanmäla Lena Mellin personligen!
Jag är nämligen övertygad om att det måste svida ordentligt i det egna skinnet innan journalistkåren lär sig att respektera den personliga integriteten. Som läget är nu, kan man gömma sig bakom sitt företags mer eller mindre outsinliga resurser, och sin yrkesstatus, och drabbas inte nämnvärt ens vid ett eventuellt rättsligt nederlag. Varvid man alltså inte behöver göra mer än att skaka av sig obehaget, ta emot lite ovett från chefen, och sedan kan man trampa vidare i samma gamla sura ullstrumpor som tidigare.
Personligen skulle jag välkommna en riktigt fet juridisk ”käftsmäll” mot, i just detta fallet Lena Mellin… DET kanske kunde få mediafolket att dämpa sina politiska ambitioner en aning.
Att hoppas på en neutral och objektiv nyhetsförmedling, inser till och med jag är för mycket begärt!

Fler bloggar i ämnet: paullindquist, den-galna-mamman, jonas

Share

I dagens DN ger Sven Otto Littorin sin egen bild av den av Aftonbladet skapade skandalen som den senaste veckan har tagit fokus från politikens sakfrågor.
Jag tänker inte fördjupa mig i Littorins svar på DN´s frågor, utan nöjer mig med att konstatera att det han skriver verkar fullt rimligt, och betydligt mer trovärdigt än Aftonbladets spekulationer.
Vad jag däremot vill belysa, och vad debatten framöver borde handla om, är det fullständigt bisarra och integritetskränkande begreppet ”offentlig person”.
Till och med Littorin använder begreppet när han, uppenbarligen utan att reflektera över vad det innebär, beskriver sig själv.
Enligt mitt förmenande existerar ingenting sådant som offentliga personer, det är ingenting annat än ett medialt ”hittepå” för att rättfärdiga orättfärdigt publicerande av människors privatliv.
Offentliga ÄMBETEN är däremot alltid av allmänt intresse och bör naturligtvis granskas ingående.
Som läget nu är, använder media sig av begreppet ”offentlig person” för att motivera allsköns respektlöst rotande i människors privatliv, och man drar sig inte för någonting i jakten på skandaler. Särskilt tydligt blir det om någon vågar sig på att hävda sin rätt till privatliv. Då ”hämnas” man allt oftare genom ett fullständigt besinningslöst drev mot personen i fråga.
Vill man värna den personliga integriteten, så kan man inte tycka annat än att medias snaskande i människors privatliv borde om inte förbjudas, så åtminstone regleras hårt… för någon självsanering lär vi aldrig få se.

Share

Ett dygn efter censurfadäsen, vill nu Aftonbladet gjuta olja på bloggstormens vågor. Förklaringen till varför Falkvinges artikel plockades bort, verkar inte orimmlig på något vis, men med tanke på gammelmedias tidigare ställningstaganden i Pirate Bay-/fildelningsfrågor är det svårt att inte ana ugglor i mossen. Personligen är jag övertygad om att ”censuren” hade fått bestå om det inte varit för den kraftiga reaktionen från sveriges bloggare. Döm själva…!

Andra bloggar i ämnet: rickfalkvinge.se , surgubben.com

Share

Rick Falkvinge fick idag, på årsdagen av Pirate Bay-domen, en debattartikel publicerad på Aftonbladet. En artikel som handlar om den rättsröta och korruption som ledde fram till domen. Helt plötsligt väljer Aftonbladet att av okänd anledning plocka bort denna artikel. Nu är det väl ingen hemlighet att större delen av gammelmedia sitter i knät på copyrightmaffian, så man kanske inte skall förvånas.
För att bidra till att i någon mån motarbeta denna censuråtgärd väljer jag här att länka direkt till Rick Falkvinges sida, och den debattartikel som Aftonbladet censurerade. Jag vill även uppmana en var att läsa denna beklämmande men väl beskrivande artikel.

Falkvinges censurerade debattartikel

Share

”Det var inget brottsligt förtal när Sydsvenskan i september 2003 spred närgångna uppgifter om den man som först häktades misstänkt för mordet på utrikesminister Anna Lindh.” hd.se

Som vanligt går etablissemanget fritt från allt ansvar när dom kör över den lilla enskilda människan. Överlag gäller detta alldeles särskilt för massmedia.
I tryckfrihetens namn kan man bära sig åt som svin, utan att riskera ens den minsta reprimand… allt för att skapa sensation. Speciellt om offret är ”brottsbelastad, har psykiatriska diagnoser” och hyser någon form av åsikter som kanske går en bit utanför ”main stream”.
Hur kan det i ett rättssamhälle ens vara möjligt att utan ansvarspåföljd, kränka en människa så till den milda grad som det innebär att oskyldig bli utpekad som mördare offentligt? Och detta är långt ifrån någon engångsföreteelse, det händer ideligen. Det kanske inte alltid handlar om mord, men frågan är om det är mindre kränkande att bli utpekad som våldtäktsman, rånare, knarklangare eller vad som helst på den grövre brottsskalan.
Hade det varit lite stake i våra domstolar, så hade ansvariga utgivare som inte sätter stopp för sådana här grova övertramp blivit av med jobbet, OCH fått chavottera offentligt. Det är nämligen ungefär vad deras offer tvingas genomlida i allt för många fall. Vad dom långsiktiga följderna sedan kan bli, behöver man nog inte ha alltför livlig fantasi för att förstå. Men nämnderna är ju politiskt styrda, så det är väl för mycket begärt att dom skall trampa 3:e statsmakten på tårna.

Share