Nu jäklar börjar det likna något! Någon visar lite civilkurage och polisanmäler Aftonbladets smutskastningskampanj mot Sven Otto Littorin.
Det är bra… fast bra mycket bättre hade varit om man istället valt att polisanmäla Lena Mellin personligen!
Jag är nämligen övertygad om att det måste svida ordentligt i det egna skinnet innan journalistkåren lär sig att respektera den personliga integriteten. Som läget är nu, kan man gömma sig bakom sitt företags mer eller mindre outsinliga resurser, och sin yrkesstatus, och drabbas inte nämnvärt ens vid ett eventuellt rättsligt nederlag. Varvid man alltså inte behöver göra mer än att skaka av sig obehaget, ta emot lite ovett från chefen, och sedan kan man trampa vidare i samma gamla sura ullstrumpor som tidigare.
Personligen skulle jag välkommna en riktigt fet juridisk ”käftsmäll” mot, i just detta fallet Lena Mellin… DET kanske kunde få mediafolket att dämpa sina politiska ambitioner en aning.
Att hoppas på en neutral och objektiv nyhetsförmedling, inser till och med jag är för mycket begärt!
Fler bloggar i ämnet: paullindquist, den-galna-mamman, jonas
I dagens DN ger Sven Otto Littorin sin egen bild av den av Aftonbladet skapade skandalen som den senaste veckan har tagit fokus från politikens sakfrågor.
Jag tänker inte fördjupa mig i Littorins svar på DN´s frågor, utan nöjer mig med att konstatera att det han skriver verkar fullt rimligt, och betydligt mer trovärdigt än Aftonbladets spekulationer.
Vad jag däremot vill belysa, och vad debatten framöver borde handla om, är det fullständigt bisarra och integritetskränkande begreppet ”offentlig person”.
Till och med Littorin använder begreppet när han, uppenbarligen utan att reflektera över vad det innebär, beskriver sig själv.
Enligt mitt förmenande existerar ingenting sådant som offentliga personer, det är ingenting annat än ett medialt ”hittepå” för att rättfärdiga orättfärdigt publicerande av människors privatliv.
Offentliga ÄMBETEN är däremot alltid av allmänt intresse och bör naturligtvis granskas ingående.
Som läget nu är, använder media sig av begreppet ”offentlig person” för att motivera allsköns respektlöst rotande i människors privatliv, och man drar sig inte för någonting i jakten på skandaler. Särskilt tydligt blir det om någon vågar sig på att hävda sin rätt till privatliv. Då ”hämnas” man allt oftare genom ett fullständigt besinningslöst drev mot personen i fråga.
Vill man värna den personliga integriteten, så kan man inte tycka annat än att medias snaskande i människors privatliv borde om inte förbjudas, så åtminstone regleras hårt… för någon självsanering lär vi aldrig få se.
”Regeringen vill införa straffskatt för arbetare” påstår nu sossetoppen… var får dom egentligen allt ifrån?
Hur skulle det kunna vara orimligt med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring? För mig framstår det snarare som ett rättvisekrav. Men jag är förstås inte medlem i ”rörelsen” som ser ett av sina viktigaste maktmedel försvinna… och då pratar jag om makten och kontrollen över den enskilda arbetaren.
Självklart skall en till största delen skattefinansierad försäkring gälla alla, och lika självklart skall denna försäkring kontrolleras och administreras av en opartisk, opolitisk organisation. DET är vad sossarna egentligen ser som det logiska nästa steget, och detta vill man av förklarliga skäl till varje pris stoppa.
Allt annat i dagens propagandaskrift hör bäst hemma i fablernas värld, inte minst dom fria fantasierna om sjukförsäkringen. För högtflygande för att ens kommenteras!
Sen måste man fråga sig i vilken kristallkula sossetoppen har skådat när man påstår att ”De borgerliga partierna går till val på en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring”? Har jag inte missat något så skulle väl Alliansens valmanifest presenteras i augusti…? Fast jag hoppas naturligtvis att kristallkulan har rätt.
”Varje riksdagsparti har en biståndsorganisation knuten till sig som årligen får ett mandatbaserat stöd från Sida för att bedriva utvecklingssamarbete. Detta partianknutna bistånd uppgår till 75 miljoner kronor årligen” DN.se
Fredrik Malm skriver om hur vänsterpartiet förvaltar det årliga Sida-stöd man uppenbarligen får. Han tycker med all rätt att… ”Väljarna har rätt att få besked om vad som kommer att ske med svenskt bistånd om Vänsterpartiet tar plats i en rödgrön regering efter valet.”
Själv visste jag inte ens att det var så här det gick till… att Sida delar ut biståndsmedel till riksdagspartier, som sedan får förvalta dessa pengar som dom behagar i stort sett!
Med den nyvunna insikten kan jag bara tycka att frågan är helt felställd. Visserligen är det oerhört upprörande att skattemedel används till att stödja diktaturer och grupper med väpnad revolution på agendan, men det mest upprörande i mina ögon är att skattemedel överhuvudtaget delas ut till enskilda partier för godtycklig vidarebefordran!
I mitt tycke skall inte så mycket som en biståndskrona kunna användas utan full kontroll och godkännande av Sveriges riksdag. Det gäller förresten alla skattemedel, inte bara biståndet.
Tendensen är densamma och stegrande, vad som än avhandlas i dag. Vi styrs alltmer av minoriteter och fanatiska lobbygrupper. Lyckligtvis finns det fortfarande tillfällen då dom styrande lyckas genomskåda lobbyismen, som t.ex stockholms sprututbytesprogram, men i alltfler frågor körs folkmajoriteten och det sunda förnuftet helt enkelt över av särintressen.
I fråga efter fråga visar dom folkvalda att man inte förmår sätta sig in i detaljer och nyanser innan man tar ställning, utan istället skummar man stressat lite på ytan och köper sedan första bästa paketlösning som låter någorlunda rimlig.
Felet är bara att ”första bästa paketlösning” allt oftare är skräddarsydd av lobbygrupper som arbetar intensivt för att få sina särintressen att framstå som det självklara alternativet. Lobbygrupper som antingen består av allmänt skräniga och stökiga fanatiker, som t.ex homolobbyn, och därmed lyckas framstå som om dom vore en stor majoritet. Eller också handlar det, som i upphovsrättslobbyns fall, om köpta grupper med enorma ekonomiska resurser i ryggen som helt enkelt mal ner all opposition med köpta och fejkade ”fakta”.
I bägge fallen är svensken i gemen och hans åsikter, chanslösa!
Carl Bildt kommer förhoppningsvis inte att dra sig tillbaka. Inte heller kommer radarparet Borgström och Bodström att dra sig tillbaka, när det så småningom visar sig att det inte finns någon direkt substans i deras anklagelser utan att dom helt enkelt ägnat sig åt politisk taktisk smutskastning och förtal.
Inte nog med att man högst troligt har krävt in diverse gentjänster för tidigare socialdemokratisk svågerpolitik, och utsatt en i mina ögon något motvillig åklagare för vad som måste ha varit ganska kraftiga påtryckningar. Man engagerar nu även sina socialistiska bröder, i diverse Internationella organisationer, i försöken att eliminera Carl Bildt ifrån politiken och den svenska valrörelsen.
Man kan på sätt och vis förstå dom. Det måste vara fruktansvärt påfrestande att argumentera mot en meningsmotståndare som är både rutinerad och vältalig, och som dessutom äger en sällsynt förmåga att vara saklig. Tillråga på allt för han och alliansregeringen en politik som gör att dom varken behöver ljuga eller överdriva något nämnvärt. Det måste ju vara hur jobbigt som helst för den rödgröna röran.
Personligen hoppas jag att någon har stake nog att stämma skiten ur herrar Borgström/Bodström den dagen åklagaren väljer att lägga ner förundersökningen, vilket är det mest troliga scenariot.
Vem skulle INTE kunna tänkas reagera som den 37-årige pappa i Eskilstuna som dömts till tre månaders fängelse efter att han tappat besinningen och slängt sin tolvårige sons mobbare i backen?
Visst är det, och skall vara förbjudet att bära hand på ett barn, men när det handlar om att värna ett annat barn, eget eller andras, så är den här domen principiellt fel… förutsatt att mobbaren inte kommit till allvarlig fysisk skada.
Den som verkligen borde rannsakas och dömas, är så klart mobbarens vårdnadshavare. I sin egenskap av målsman har han/hon brustit kraftigt i plikten att lära sitt barn vad som är rätt och fel, eller värre ändå (vilket kanske är minst lika troligt)… överfört sina egna fullständigt oacceptabla attityder och värderingar på barnet.
Utan att känna till det exakta händelseförloppet, och utan att veta om mobbaren blev skadad på något sätt är det så klart svårt att döma, men rent principiellt borde den här pappan istället för fängelse, få ett officiellt tack för visat engagement och civilkurage!
I egenskap av styrelsemedlem i Lundin Petroleum är det alltså nu Carl Bildts tur att få sig en åktur i den socialdemokratiska smutskastningskampanjen.
”Detta är därför en öppen anmälan till åklagarmyndigheten med begäran om att omedelbart inleda förundersökning mot Lundin Petrolium, dess VD och styrelsen, däribland Carl Bildt”, skriver Claes Borgström
Hur patetiskt är det inte när en man som blivit rik på att göra det möjligt för RIKTIGA skurkar och banditer att hålla sig undan straff och rättsligt ansvar, får för sig att helt plötsligt försöka framstå som någon sorts allmänt världssamvete och börja agera åklagare? Och då talar vi om betydligt grövre brott än att medverka i en bolagsstyrelse.
Fler synpunkter:
Mona skickar fram sina egna hejdukar
Håll detta i gott minne till valdagen gott folk… två av dom rödgrönas ministerpretendenter (Borgström och Bodström) är, när dom inte sysslar med politik, sysselsatta med att försvara och berika brottslingar, och är precis som övervägande delen advokater vana vid att tänja på lagens gränser om det gynnar dom själva, eller deras vänner och klienter.
Finns det egentligen några som är mer lämpade att köra över och vilseleda svenska folket än just dessa två slipade kumpaner?
Uppdatering:
DN påstår nu att ”Åklagare tar upp fallet Lundin Oil”, men det är i vanlig ordning en braskande rubrik med väldigt lite substans i den efterföljande texten.
Möjligen syftar man på att ”Fallet ligger hos åklagare Magnus Elving vid Internationella åklagarkammaren i Stockholm”… men vad han i så fall har för avsikter med ”fallet” framgår inte.
